Jag är en person som hela mitt liv har valt att använda träning i alla dess former som ett redskap för att må bättre, både fysiskt som psykiskt. I goda tider och i svåra tider, det har alltid funnits där som en stöttepelare, speciellt i svåra tider. Jag har aldrig behövt särskilt mycket mer motivation än så, resultaten som kommit med det efter åren är bara en ren bonus.

Filosofin som legat i bakgrunden har alltid varit att det inte finns några genvägar till en plats värt att ta sig till. Sträva alltid

efter att vara ärlig mot dig själv, acceptera vart du befinner dig någonstans och ansvaret du kommer behöva ta för att ta dig dit du vill. Alltid vara villig att göra skitjobbet, trots att det vissa dagar känns omöjligt att ens stiga upp ur sängen.

Varje person som uppnått något, om det är inom träning eller något annat område i livet, har fått gå den tuffa vägen dit, i alla fall är det vad jag intalar mig själv. Träning har fört mig dit jag är idag och har format mig på många sätt och vis, från unga dagar när tennis var den stora passionen till nu, när kroppens funktioner och muskler har fångat mitt intresse.

Min personliga åsikt är att grunden måste vara den, att du själv antingen måste älska att utmana dig själv eller lära dig att älska det. Att lära sig att älska det är enkelt, det räcker med att du får en riktigt endorfin-kick efter ett bra pass eller ser resultat i spegeln när du når nya nivåer med din fysik.